Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra
de än stå.
Såsom en drömbild allenast gå de fram,
fåfänglighet allenast är deras oro; de samla tillhopa
och veta icke hvem som skall få det.
Och nu, hvad förbidar jag, Herre? Till dig
står mitt hopp".
Han slog samman boken och såg ut öfver den
lilla åhörareskaran. För Gertruds blick växte han
och blef större än allesamman — större än jätten,
<ten främmande besökaren i kretsen.
"Vi människor behöfva ibland påminnelser af
detta slag om, att vi endast äro stoft och aska.
Vi bygga hus, vi odla mark, vi skaffa oss
hjordar, vi inrätta oss som om vi skulle lefva evigt.
Och dock är ett människolif så kort — en flyktig
sekund.
Tänk hvarje kväll: en dag mindre att lefva på,
en dag närmare det säkraste, det oundvikligaste af
alt i denna värld döden.
Förspill icke en minut af denna tid! Men ser
du dig icke i stånd att göra något godt, gör
åtminstone icke något ondt! Plottra icke bort ditt
lif med något så dumt som afund, vrede, hat och
hämd. Du har ondt däraf medan du lefver, och
dina gärningar följa dig.
Fyll ditt värf så godt du kan. Frukta Gud,
bäfva icke tillbaka för din plikt, och är denna högre
än lifvet, så offra lifvet! Men glöm icke att äfven
den största jordiska gärning blott är ett fjät framåt
i ökenfärdens sand.
Häng dig ej fast vid ärans glitter! Det blir
så erbarmligt svagt i dödens skymning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
