Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
"Lider du, så är det då innerligen välförtjänt",
fortfor Adlersparre i samma ton som förut.
Det uppstod rörelse bland gästerna. En hund
hade kommit lös, och man måste infånga honom,
så att han ej kom att krypa under de bockar på
hvilka kistan stod, ty en sådan hund blef "syyn",
d. v. s. såg andar och andra för människor
osynliga väsen.
Duken hade tagits af den dödas ansikte, och
man trängdes kring kistan för att få beröra den
dödas panna — en försiktighetsåtgärd för att man
skulle slippa se henne i drömmen, hvilket i
förevarande fall varit särskildt obehagligt, eftersom hon
var sinnessvag.
Kistan bands på ett par mjuka men starka
slanor, hvilka fastsattes vid selen så att de bildade
en skakel. På detta vajande fordon fördes kistan
i väg. Det fans ingen bygd väg från Persåsen,
och det gafs intet annat sätt att komma fram, vare
sig genom den oländiga skogsmarken eller myren.
Vid framkomsten till vägen skulle en vagn möta,
och vid Köfra brygga stod kyrkbåten granrisklädd
för den gamlas sista färd.
En och annan hade svårt för att återhålla en
fnissning, då han såg en gumma skynda fram och
slå omkull bockarna så fort kistan lyfts af dem.
Det skulle ske, därom voro alla ense, ty eljes gick
den döda igen, men det var lite lustigt, att hennes
enda ovän var den, som bäst kom ihåg behofvet af
åtgärden.
Georg hade sett, huru Gertrud med möda
kunnat hålla sig upprätt under slutet af Nils’ pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
