Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
och vi gråta af glädje öfver, att de svarta molnen
skingrats för solen. Jag ber henne om förlåtelse
för det lidande jag tillfogat henne, och hon svarar
att det ju blott var rätt af mig att göra det jag
trodde vara min plikt. Hon är så god! ... Tänk
om hon komme emot mig på vägen! På långt
afstånd skulle jag öppna min famn för henne, och
hon skulle springa mig till mötes".
Men hon kom honom icke till mötes på vägen.
Han nästan smålog. Där nere gick hon utan
en aning om det under, som skett, och som i ett
slag skulle omskapa hennes lif. Om hon skyndat
emot honom, hade hon redan vetat det. Han skulle
säga henne, att det var rätt och lagom, att hon fick
gå där nere och vara sorgsen, då hon var så föga
nyfiken.
"Hvar är Gertrud?"
Pastorn stälde sin fråga till Adlersparre, som
sysselsatte sig med att laga gärdesgården till
fäbodvallen.
t "Hon gick ut för en god stund sedan, och jag
vet inte, om hon kommit tillbaka. Tror knappast.
Hvarför har du i en hast fått så brådt att träffa
henne?"
"Det får du veta en annan gång. Nu går
jag..."
"Får jag se på dig. • Hvad är det egentligen
med dig?"
"Adjö!" vinkade pastorn med handen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
