Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV.
\/ allpojken hemkom vid niotiden utan killingen.
Den lyckönskan han blifvit utlofvad af
Adlersparre ansåg han lämpligast att undandraga sig.
Han gjorde nämligen en stor omväg för att bakom
husen kunna komma in på bodvallen, och så fort han
nått inom dess gärdesgård begynte han krypa. På
så sätt lyckades han nå den bodstuga, till hvilken
han hörde, utan att bli sedd af den fruktade.
Bodtösen inberättade snart förhållandet.
Adlersparre skrattade godt åt pojkens fruktan och lät
denne tro sig ha lyckats i sitt försök att göra sig
osynlig.
"Det är väl ingen anledning till oro öfver att
icke Gertrud kommit hem?" frågade Adlersparre.
"Inte kan hon gå vill på vägen till
Fjällhalsen, och inte kan hon gå trött", svarade bodtösen.
"Men nog kunde hon utmärkt bra ha hunnit vara
hemma nu. Jag förmodar, att hon blifvit sittandes
där under samspråk med folket —■ de ha hemfolk
där också för att hämta smör och ost".
Ännu en timme suto de och väntade utan
att Gertrud kom. Pastorn var i den största oro.
Adlersparre och Louise ville icke fråga — om det
nu var för hvad de sagt honom eller för att han
trodde, att något kunde ha träffat Gertrud. De
försökte emellertid icke afråda honom, då han sade:
"Jag måste gå dit upp. Kanske har hon
skadat sig och ligger någonstädes på vägen".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
