Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
dan det sjuka hängde och slängde. Han tycktes
hvarken finna ut eller in, där han sprang rundt,
men då han fick syn på mig var hans glädje
omiss-känlig. Jag bar honom tils jag blef så trött, att
jag måste sätta mig. 1 detsamma fick jag syn på
granen här. Det var torrare på marken under
hennes grenar än i gräset. Jag skulle hvila blott en
liten stund. Men så somnade jag. Det skulle jag
inte ha gjort, så hade jag sparat er all denna oro.
Förlåt mig!"
"Det är redan förlåtet".
"Nu skola vi skynda hem".
"Men vill du inte först ha lite..."
Han fullbordade meningen med att öppna
väskan.
"Mat! O, ja, jag är så förskräckligt hungrig ...
Det är Louise, som aldrig glömmer sig. Nu sitter
hon hemma och håller vid makt den brasa, vid
hvilken jag skall få värma mig. Och hon väntar
så. .. Det går an, att hon icke behöfver ängslas
för, att du skall gå vilse".
"Nils gick till Fjällhalsen, där vi trodde, att du
blifvit stannandes. Då han icke kom igen, måste
jag bege mig ut. Det var klart, att vårt antagande
varit oriktigt. Jag tog mig således före att spåra
dig, och det lyckades".
"Då går han nog omkring i skogen och letar
efter mig. Hvad jag burit mig dumt åt!"
"Inte ger han sig i första taget, ty han var
mycket orolig för dig".
"Det förstår jag", sade hon med något af en suck.
"När du träffat honom, skall du förstå det ändå
bättre. Ty nu hade lian en särskild anledning".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
