Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egendomligt sammanträffande, och detta var att hennes namn
var Edith.
Den afton, som följde, var säkerligen enastående i
sällskapslifvets historia, men det vore ett stort misstag
att tänka sig, att vårt samtal var särskildt tvunget eller
stelt. Ja, jag tror att det är under onaturliga, i
betydelsen af ovanliga, förhållanden, som människor äro mest
naturliga, utan tvifvel emedan sådana omständigheter
bannlysa förställning, jag vet åtminstone, att mitt
samtal denna afton med dessa representanter för en annan
tidsålder utmärktes af en förtrolighet och öppenhet,
sådan som man endast sällan finner efter en långvarig
bekantskap. Utan tvifvel berodde detta i hög grad på
mitt värdfolks utomordentligt fina takt. Vi kunde
naturligtvis icke tala om annat än den egendomliga
erfarenhet, tack vare hvilken jag befann mig bland dem,
men de talade därom med ett så naivt och direkt
intresse, att de till stor del befriade ämnet från det
hemska och förfärliga, som så lätt kunnat blifva
öfverväldigande. Man skulle kunnat tro, att de voro helt vana
att underhålla personer, som förirrat sig från ett annat
århundrade, så fin var deras takt.
Hvad mig själf beträffar, så kan jag ej påminna mig
att min tankekraft varit mera snabb och skarp än den
aftonen, ej heller min intellektuella förmåga mera vaken.
Naturligtvis menar jag icke, att medvetandet om min
häpnadsväckande ställning för ett ögonblick lämnade mig,
men den förnämsta verkan, som detta hade, var
framkallandet af en feberaktig liflighet, ett slags andligt rus.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>