- Project Runeberg -  En återblick /
142

(1906) [MARC] Author: Edward Bellamy Translator: Gustaf F. Steffen - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

berodde på en tillfällighet, anade jag redan då hvad jag
senare fick bekräftelse på, nämligen att denna älskliga
flicka i enlighet med sin själftagna plikt att vaka öfver
mig, de två eller tre senaste morgnarne stigit upp
ovanligt tidigt för att hindra mig från att gå ut ensam och
löpa fara att utsättas för samma sinnesrörelse som förra
gången. Sedan jag fått tillåtelse att hjälpa till med
buketternas bindande, följde jag henne in i rummet,
hvarifrån hon kommit.

"Är ni viss om", frågade hon, "att ni är alldeles
fri från de förskräckliga känslor, som hemsökte er den
där morgonen?"

"Nog finnes det stunder, då jag känner mig
tämligen vimmelkantig", svarade jag, "stunder, då jag måste
fråga mig själf, hvem jag egentligen är. Det vore för
mycket att vänta, att jag efter min erfarenhet, icke
stundom skulle känna det så, men jag tror icke, att det nu
mera är någon fara för, att jag alldeles skall förlora
hufvudet, såsom jag höll på att göra den där gången."

"Jag skall aldrig kunna glömma, huru ni såg ut då",
sade hon.

"Om ni blott hade räddat mitt lif", fortsatte jag,
"skulle jag kanske kunna finna uttryck för min
tacksamhet, men nu har ni räddat mitt förstånd, och det finns
icke ord, som äro starka nog för att uttrycka, i huru
stor skuld jag står till er."

Jag talade med rörelse, och hennes ögen fylldes
plötsligt med tårar.

"Det vore för mycket, om jag skulle tro allt detta",
sade hon, "men det är mycket roligt att höra er tala så.
Det var icke mycket jag gjorde. Jag vet, att jag var
särdeles orolig för er. Min far anser att ingenting bör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:41:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bellater/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free