Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Min käre herr West", ropade doktorn skrattande,
"ni kan ej tänka er, huru lustiga era idéer från det
nittonde århundradet förefalla oss. Vet då, barn af ett
annat och dock samma släkte, att det arbete, som vi hafva
att utföra för att tillförsäkra nationen en trygg och
behaglig fysisk tillvaro, ingalunda anses för det viktigaste,
intressantaste eller värdigaste bruket af våra krafter. Vi
betrakta det som en nödvändig plikt, som måste
fullgöras, innan vi kunna helt ägna oss åt den högre
utöfningen af våra förmögenheter, de intellektuella och andliga
nöjen och sysselsättningar, som allena förläna innehåll
åt lifvet. Allt göres visserligen för att genom bördans
rättvisa fördelning och genom allahanda särskilda behag
och eggelser göra arbetet mindre mödosamt; i allmänhet
är det icke heller mödosamt utom i relativ bemärkelse,
ofta är det fängslande. Men vi betrakta icke vårt
arbete, utan de högre och vidsträcktare
verksamhetsområden, åt hvilka vi efter fullgjordt arbete fritt kunna ägna
oss, såsom tillvarons egentliga mål.
"Naturligtvis ha icke alla, icke ens majoriteten, de
vetenskapliga, artistiska, literära eller lärda intressen, som
göra ledigheten så värdefull för somliga. Många betrakta
lifvets senare del som en nöjenas tid, ett tillfälle till
resor, till sällskapligt umgänge med gamla vänner, till
tillfredsställandet af alla slags personliga böjelser och
smakriktningar, till jakt efter alla upptänkliga slag af
njutningar; med ett ord, som en tid för lättjefullt och ostördt
åtnjutande af denna världens goda, som de hafva
bidragit till att anskaffa. Men huru den enskilda smaken än
växlar, alla öfverensstämma vi däri, att vi betrakta vårt
entledigande som den stund, då vi först fullt komma i
åtnjutande af alla våra rättigheter, då vi först verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
