Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag alla slags förkastliga gärningar — af olikheten i de
enskildas ekonomiska ställning. De fattiga frestades af
nöd, de förmögna af vinningslystnad eller önskan att
bevara hvad de redan vunnit. Direkt eller indirekt var
begäret efter pänningar, hvilket då betydde detsamma
som allt godt, upphofvet till all denna brottslighet, roten
till denna giftiga planta, som ert lag-, domstols- och
polismaskineri nätt och jämt kunde hindra från att
fullständigt kväfva er civilisation. Då vi gjorde nationen till
ensam förvaltare af folkförmögenheten och tillförsäkrade
alla ett rikligt underhåll, afskaffade vi all nöd å ena
sidan och allt hopande af rikedomar å den andra, samt
uppryckte sålunda denna rot, och det giftträd, som
kastade sin skugga på ert samhälle, vissnade liksom Jonas
kurbits på en enda dag. Hvad beträffar det
jämförelsevis mindre antalet våldsgärningar, som utan tanke på
vinning begingos mot person, inskränkte de sig äfven på
er tid nästan helt och hållet till de lägre och okunnigare
klasserna; och i våra dagar, då uppfostran och goda
seder icke endast tillhör några få, utan är allas
tillhörighet, hör man knappt någonsin talas om dylika
gräsligheter. Nu förstår ni, hvarför ordet "atavism" användes
för brott. Det är emedan nästan alla former af brott,
som ni känner till, numera sakna anledningar; och då de
förekomma, kunna de blott förklaras såsom utbrott af en
från fäderna ärfd sjukdom. Ni kallade dem, som stulo
utan synbar rimlig anledning, för kleptomaner och
ansågo det vara orätt att straffa dem som tjufvar. Er
hållning gent emot den verklige kleptomanen är alldeles
densamma som vår gent emot atavismens offer; vi anse
den nämligen som föremål för medlidande och hålla dem
under fast, men mild bevakning."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
