Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationen. Det vore sårande för vår sedliga känsla, så
väl som oförsvarligt ur hvarje förnuftig social-teoretisk
synpunkt, om en person skulle vara beroende af en
annan för sitt uppehälle. Huru skulle det gå med den
personliga friheten och värdigheten under dylika
förhållanden? Jag vet, att ni kallade er fria i det nittonde
århundradet. Ordet fri kan emellertid alls icke hafva
haft samma betydelse då som nu, ty då hade ni icke
kunnat använda det om ett samhälle, där nästan hvarje
medlem stod i ett tryckande personligt beroende af
de andra för medlen att tillfredsställa de allra
nödvändigaste lefnadsbehofven; de fattiga berodde af de
rika, löntagarne af löngifvarne, kvinnorna af männen,
barnen af föräldrarne. I stället för att direkt fördela
nationens förnöjsamheter bland dess medlemmar, hvilket
varit det naturligaste och enklaste, ser det verkligen ut
som om ni föresatt er att fundera ut ett slags
från-hand-till-hand-fördelning, som skulle innebära det högsta
möjliga mått af personlig förödmjukelse för alla de
mottagande klasserna.
"Hvad beträffar kvinnornas då vanliga beroende af
männen för sitt underhåll, kan naturligtvis kärleken i
äktenskapet i många fall hafva gjort det lättare att
uthärda, ehuru jag skulle tro, att det alltid måste hafva
förblifvit förödmjukande för tänkande kvinnor. Hvad
måste det ej då hafva varit i de otaliga fall, då kvinnor
med eller utan äktenskapets form nödgades sälja sig åt
män för att få sitt lifsuppehälle? Äfven edra samtida,
känslolösa som de voro gent emot de flesta af de många
upprörande sidorna inom ert samhälle, tyckas hafva haft
en aning om, att detta icke var alldeles som det borde
vara; men det var blott af medlidande, som de
beklagade kvinnans lott. Det föll dem icke in, att det lika
så väl var rofferi som grymhet, då männen för egen del
tillvällade sig all världens ägodelar och lämnade åt
kvinnorna att tigga och smickra för sin. Och — men
förlåt mig, herr West, jag går ju på med en fart, som
om allt det rofferi, all den sorg och skam, som dessa
stackars kvinnor fingo uthärda, ej vore öfver för ett
helt århundrade sedan, eller som om ni vore ansvarig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
