Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visste att de funnos, men icke hade velat höra talas om
dem eller tvingas att tänka mycket på dem, utan hade
gått min väg fram, som om de icke varit och blott sökt
min egen lycka och vinning. Därför tycktes det mig nu,
som om mina kläder vore fläckade af mina medbröders
själars blod. Deras blods röst ropade emot mig ifrån
jorden. Hvarje sten i den nedsölade trottoaren, i de
päststinkande kyffena ropade efter mig, då jag flydde:
hvad har du gjort af din broder?
Nu minnes jag intet vidare, förr än jag stod på den
skulpterade stentrappan till min trolofvades präktiga hem
vid Commonwealth avenyen. Jag hade knappast ägnat
henne en tanke under denna på intryck rika dag, men
mina fötter hade lydt någon omedveten impuls och fört
mig den välbekanta vägen till hennes port. Man sade
mig, att familjen satt vid middagsbordet, men önskade,
att jag skulle komma in och taga plats. Utom familjen
fann jag flere gäster, som jag redan kände. På bordet
glänste silfver och dyrbart porslin. Damerna voro
präktigt klädda och buro furstliga juveler. Det hela var en
bild af dyrbar elegans och slösande prakt. Sällskapet
var i bästa stämning, blixtrande skämt aflöstes af
hjärtliga skrattsalvor.
Det förekom mig som om jag på min vandring
genom dödens dal, hvars scener förvandlat mina tårar i
blod och fyllt min ande med sorg, medlidande och
förtviflan, plötsligt råkat in i en skogsglänta bland en hop
glada rumlare. Jag satt tyst, till dess Edith började
skämta med mig öfver min "begrafningsmin". Hvad
fattades mig? De andra började snart deltaga i detta
skämtsamma angrepp, och jag blef en skottafla för skämt
och stickord. Hvar hade jag varit, och hvad hade jag
sett, som kunnat göra mig till ett så tråkigt sällskap?
"Jag har varit på Golgata", svarade jag ändtligen.
"Jag har sett mänskligheten hänga på ett kors. Vet
ingen af er, hvad det är för ett skådespel, som solen
och stjärnorna blicka ned på, eftersom ni kunna tänka
och tala om annat? Veta ni icke, att tätt utanför edra
dörrar hopar af människor, kött af ert kött, män och
kvinnor, lefva lif, som äro ett enda kval från vaggan
till grafven? Lyssna! Deras boningar äro så nära, att
om ni tystna med skrattet, skola ni få höra deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
