Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
UR LARMET
Flickan nickade skälmaktigt, stack hän*
derna i ett par fickor, si små att endast
fingertopparna fingo rum, och höll ut arm*
bigarna pi traditionellt ingenuesätt. Hon
hade mycket korta halfärmar och armbigar
och underarmar voro röda af solen. Ett fint
fjun aftecknades ljust mot denna hudfärg.
— Stockholm — kandidaten kan tro jag
kan tala uppsvenska fast jag ä’ en tös frin
Skine. Hör bara!
Och hon började verkligen tala en nästan
pinligt korrekt högsvenska utan minsta biljud
eller provinsaccent. Den unga mannen
lyssnade allt mer förvinad, han tyckte sig känna
igen rösten, ordens precisering, hvarje
staf-velses särskilda betoning och med ens gick
det upp för honom att si fraserade en hel
del unga skidespelerskor sina repliker. Det
var klart och tydligt, men tillika tillgjordt,
själlöst och onaturligt, ett ihåligt instrument
som icke kunde frambringa toner från hjärtat
och som därför också icke nådde till ett hjärta.
— Han blef ännu mera förlägen, nästan
förstämd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
