Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
UR LARMET
per maskin. Naturen var ödelagd, satt i scen,
organiserad den också. — Bort ur larmet, sade
han och slog handen i bordet.
— Vill du inte läsa några af dina dikter,
bad Lindencrona.
Lennart bleknade.
— Det är länge sen jag skref något, sade
han i låg ton, det är för länge sen förbi. Jag
skall säga dig att jag aldrig någonsin själf
trodde på hvad jag skref — det fanns förut
och på ett mycket bättre sätt. Därför blef
jag så tidigt enstöring och bitter på mig
själf. Jag såg dussintals andra som kommo
fram utan att jag kunde förstå hvarför, ty
det de presterade var i allmänhet svagt och
tillräckligt omtuggadt. Jag både afundades,
hatade och föraktade dem. Hade jag varit
kritiker och släppts lös i en stor tidnings
spalter skulle jag ha dödat dem allesamman af
hämndlust. Men som sagdt, det var då.
Sen —
Han teg. Med ens tyckte han att det
bredde sig en oöfverstiglig klyfta mellan dem.
Han for baklänges till en fjärran tid och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
