Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
UR LARMET
Ikke säa méget et Hjem som et Herberge.
Thi vi leve som Traekfuglene.
Lennart satte sig pi trappan. Underliga
känslor rörde sig inom honom. Detta var
lifvet, och lifvet var kort. För tjugufyra
timmar sedan var viren honom till mötes och i
sommarglans såg han det vackraste han
någonsin sett. Det blef höst och han mognade i
en dröm, och när han vaknade var det vinter.
Detta var Lennart Jungströms ferie och
den var lika god som någon annans, emedan
alla lof äro korta och blott innebära att skolan
väntar.
Kandidaten böjde hufvudet i händerna
och grät.
Han visste icke hvarför han grät, om af
saknad eller aning. Men det kunde kanske
vara därför att han var midt i verkligheten,
eller därför att dröm är dröm och verklighet
är verklighet, och att de båda aldrig
någonsin låta sig förenas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
