Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄGMÄSTAREN
141
— pallra dig i väg bara, annars släpper jag
hunden...
Men här fanns ingen hund, bara en tom
hundkoja, det hängde en bit rostigt länk*
koppel kvar efter sista gårdvarn. Inte ens
en kökskatt hade de, för att ej tala om att
stallet var tomt pi hästar, lidret pi vagnar,
hönsgirden utan höns. Och: de hade ju icke
en husbonde heller — inte ännu.
Det var ett obehagligt ansikte, det där.
En lurande, men ocksi hotande min. Nej,
nu gick det för långt.
— Hvad är det ni s:er efter? ropade han
och gjorde stämman grof.
Mannen tog ett par steg tillbaka och klef
upp pi ett rös af ituslagna tegelstenar, som
bildats vid reparationen. Nu voro de i
jämnhöjd och Palm kunde se honom tydligt. Han
hade ett rödt och groft, väderbitet ansikte,
som var slätrakadt, men icke nyligen. Bli
skäggstubb bildade botten pi haka och
kinder. Han hade en kort nankingul öfverrock
knäppt ända upp till halsen och med kragen
uppfälld, dessutom en ytterhalsduk virad ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
