Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄGMÄSTAREN
145
ger och knöt näfvarna. Han kunde inte finna
något annat ord och försökte förgäfves i stumt
raseri hitta på något starkare uttryck. Till
sist tuggade han fram mellan tänderna:
— Årkeknöl.
Och med det lugnade han sig. Så här
uppträdde icke en bättre betjänt. Mamsell
Vinroth hade väl icke hört honom? Nej, i
köket var det tyst, hon stod nog på verandan
och tittade, och den låg på andra sidan.
Han såg ännu en gång bort åt
tallstammarna som i det grå oktoberdiset tycktes stå
förklädda som teaterröfvare med kappor och
skägg på. En fantastisk tanke korsade hans
hjärna: tänk om det varit herr Stenstrand själf
som nyss uppenbarat sig maskerad, inkonjito,
som hushållerskan uttryckte sig, för att se hur
tjänstefolket var? Men nej, det var endast i
böcker sådant hände.
— Jag hissar vimplarna, sade han, här
finns inte en själ i dag som ser det.
Han gick in i lusthuset, i hvilket stod ett
maskätet bord och ett par pinnsoffor.
Vimplarna Iågp ännu i sitt kardusomslag. Han
10. — Ur larmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
