Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
UR LARMET
Otto Stenstrand höjde bägge händerna
mot den mörka himlen, ur hvars blyiga moln
regnet nu. började falla stridt. Därpå förde
han dem häftigt, som i förtviflan, mot
pannan och lät hufvudet sjunka. Så blef han
stående.
Palm smög försiktigt bakom huset till
köksingången. Han var i hög grad
förvirrad. Det gjorde honom också ondt att hans
jägmästare hade sorger. — Kanske ett
dödsfall...
Verandadörren knarrade och Stenstrand
rätade med ens upp sig. Där stod Beda i
nystärkt förkläde och med den stora
hotten-tottrosetten flaxande som vingar och neg:
— Var så god, bordet är serveradt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
