Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAGMÄSTAREN
163
migt därute i gränskanten som ju icke ens var
en förstad. Ty hvad förmåner än tjänsten
hade — den medgaf icke tillräcklig frihet.
Det var, utan att ett ord sagts därom, en
öfverenskommelse, ett tyst samförstånd, att
ingen borde lämna villan eller
boställsom-rådet. Deras jägmästare gick sällan längre
än en bit på vägen, ned till tobaksladan eller
upp till backkröken, han var alltid i synhåll
och hade själf huset i synhåll. Och staden
låg nu så märkvärdigt nära aflägsen, den
upphörde helt enkelt, och i höstdiset såg den ut
som en synvilla, en skogsrand på andra sidan
en slätt, eller en bergkam med en öken
framför. Det som skulle ha blifvit en esplanad
med trottoarer, rid- och körvägar låg ännu
outstakadt med en och annan landtmätarpinne
nedstucken här och där i stället för
planteringar. Inga sprängskott ljödo, ett par
verk-tygshus och några lass gråsten, en hög bjälkar
och tre fyra ställningar med röda lyktor var
det tröstlösa sceneriets dekorationer, resten
en flytande makadamvälling som ömsom frös,
ömsom tinade upp, men som aldrig tuktats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
