Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
UR LARMET
hos släkt till släkterna och hade reda på de
hufvudsakliga skvallerhistorierna. Men det
var ju länge sen och herrskapens intimare
förhållanden förbehöllos de gamla trotjänarna
hvilka på den tiden, underbart nog, voro både
blinda och döfstumma inför utomstående och
yngre. — Snärtan Beda kunde ju, förstås,
ej alls komma i fråga, men någon gång efter
afresan skulle han väl ha en pratstund med
Vinroth. Men inte i dag, inte i dag!
Han sneglade bort till jägmästaren, som
stod och plockade med några papper. Joo,
det var en karl, i alla fall. Rak och
militärisk. Svensk, på något vis. Den urgamla
tjänarsatsen föresväfvade Palm: man skall inte
tro att de höga ä’ lyckliga, nej, nej, nej.
De ha det ibland värre. Ocih så måste de
upprätthålla, på sitt sätt, det så kallade
namnet. Brrr... Det visste han ooh hans
gelikar hur pass mycket det var värdt numera.
Och sämre blef det nog! För herrskapen...
— Palm, sade jägmästaren och kom in i
sängkammaren. Jag har skrifvit ett bref, som
du skall lämna till kommissarien i morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
