Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
UR LARMET
Men då muséet stängdes blef det Frans’
och Minnas tur. I parkerna spelade de stora
kaféernas musikkapell och där blefvo de
stående utanför spaljéhäckarna och lyssnade till
nummer efter nummer. Emil och Klara
spat-serade i gångarna bland de öfriga
söndags-promenerande, men de två andra rörde sig ej
från sina platser, rädda att de skulle upptagas
af andra i massan. Äfven då det fanns plats
på någon af sofforna i alléerna satte de sig
icke. Och då en paus kom gick en af dem
och köpte några kakor i ett bakelsestånd —
annan hunger kände de icke. Vid en
vattenkastare drucko de ur tennskopan. Och sedan
hörde de ånyo på potpurrierna och
uvertyrerna, marscherna och valserna från
orkesterestraden.
— Jag ville kunna spela, sade Frans, och
du, Minna, skulle sjunga.
Det ena paret knotade öfver det andra.
Nu måste de hem. Det blef bannor öfver den
försummade maten. Och till sist återvände
de till sin stadsdel, dödströtta och med
släpande steg. Det var en hel folkvandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
