Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OPUS 23
243
— Det är en afstgkommes musikant,
svarade modern med outsägligt förakt i rösten.
Också skynaaingen spelade för gossen.
Denna gång något så sorgligt- att haa måste
snyfta mecb
Begreppet konsttur var sväfvands. Irrans
kände strängt taget endast en typ — den aom
satt och kopierade uppe på muséets
tafvel-afdelning om hvardagarna och som han sett
blott en gång. Emil blef stående orörlig,
iakttagande allt,, färgskimcet, penselbunten»
tuberna,, flaskorna, linnetrasorna, paletten och
staffliet. Det kunde vara en ung man^ som
målade, men också en gammal fru med
pin-cené och löslockar. Man blef stående, mä”
tande, värderande. Det var konstnären.
Oeh en sådan vitte Emil vara;
Teaterfolket var också konstnärer. De
som sjöngo och uppträdide; Om författare
kade ham hört. och läst, de voro diktare,
skalder, konstnärer. Naturligtvis också
bildhuggarna. Men dessa tvi senaxe kategorier hade
han aldrig sett i lefvaad* lifvet —- endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
