Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
UR LARMET
magasinet med den lilla brödpåsen i hand
och försvinna i en af de ständigt sopfyllda
uppgångarna. — Han var det som spelade!
De bodde i sjuttiofyran, tre portar längre
upp tyckte han sig minnas att figuren gått in
— alltså i åttio. Han gick fram till huset,
dörrhalfvan stod öppen och visade den
vanliga smaklösa interiören med gången som
förbi källartrappan ledde till asfaltgården.
Han gick in, pianot hördes tydligt, den
spelande måtte ha ett gårdsrum. Han gick ut
på gården.
Två trappor upp stod ett fönster öppet,
och därifrån ljöd musiken. Det var ett
fönster som alla de andra med dammsolkiga
gardiner och något skräp vårdslöst stufvadt
undan i karmen. Innanför låg rummet svart,
intet syntes, icke ens ett stycke tapet, solen
låg snedt nedför brandmuren och fönstret
satt i skuggvinkeln, hörnet blef en
resonans-tratt. Underligt att ur dénna skuggvrå
strömmade sådana toner, tänkte ynglingen, toner
som ingen lyssnade till. Nu var det som om
något gick sönder, det kved i jämmer, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
