Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
UR LARMET
det — last det är rama svineriet mot hvad
det skulle vara. — Annars var det en tid då en
enda droppe sprit förstörde allt för mig.
Endast med klar hjärna kunde jag spela. Det
var då det, och skål på dig, Ludvig 1
Han tog en sup ur den hvita buteljen.
— Så, sade han och harsklade sig, det
var hyfvens. Nu blommar magsåret!
Hur gärna än Frans ville höra honom
spela fylldes han af tyst motvilja, kvarterets
råa ord som dagligen haglade i luften hade
icke gjort honom kräsen, men här svuro de
emot den konst som musikern utöfvat. Han
reste sig och ville gå.
— Nej, nej, bad Vogel förskräckt, icke
gå,- icke gå. Nu skall jag till och med
förklara balladen för er, som jag uppfattat den,
och som min gamla professor också lärde.
Vänta nu, sitt i gungstolen, den håller, fast
den ser besynnerlig ut — drag den hit till
flygeln.
Han öppnade dubbellocken och slog upp
skifvan, höjde den på staken så man såg
harpan och stämstockarna, letade bland no-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
