Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
opus 23
271
dessa blad — och du förstår mig nog icke ?
Det kunde äldrig skrifvas eller målas, endast
diktas i toner —
Vogel afbröt och såg på Frans.
Björk nickade och nickade. Det var sant
att han icke förstod och i alla fall förstod
han. Han tänkte på Minna och med Minna
följde musik. Men han var också slagen af
musiklärarens ord och stämma, han var ju
som en omvänd hand, nyss var det den råa
öfverhuden med knogar och naglar och hår
och nu den fina, mjuka innersidan med
känsliga fingertoppar och slingrande lifs- och
ödeslinjer. Han visste ej hvad han skulle säga,
de stora namnen på väggen spelade och
lyssnade och han ville själf lyssna och spela.
Vogel strök tangenterna sakta, en och annan
spröd ton gaf ljud, och så gick han vidare
med ögonen seende och sökande ett fjärran.
— Nu blir det vildt jubel, ser du,
hvilken stigning! Och så är det där som jag
kallar vaggsången — ack så vemodig. Det är
barnet, menar jag, de äro gifta, de ha ett
barn, de äro treenigheten, gåtans lösning i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
