Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
opus 23
283
fessor och en polsk och en tysk sångare —
de berömdaste i världen. Hon slutade:
— »Nu hoppas jag min lilla Klara blir
stor och duktig och lyckligt gift med en som
håller mycket af henne.»
Under namnet kom ett post scriptum:
»Min stora målarkladd till bror hälsar
många gånger.»
Det var allt.
Den kvällen gingo de båda syskonen icke
hvar för sig. Frans uteblef från sin lektion
hos Vogel och Klara stannade ej hemma.
De gingo som efter tyst öfverenskommelse ut
tillsammans och upp på den gamla
kyrkogården, hvilken låg högt öfver den stora
insjön. Det var månsken och de sågo en
strimma vatten försilfras mellan
sjukhusparkens träd. De sutto på en bänk under
en stor lind framför några grafhällar. Ingen
sade något, men de tänkte båda på
samma sak.
Strimman blef bredare och glänste
starkare.
Frans kände en melodi. Han mindes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
