Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
UR LARMET
Det hade gått veckor och månader innan
brefven blifvit besvarade. Oubben Björks
styfva fingrar kunde knappast hålla en penna
och han visste icke hvad han skulle skrifva.
Det senare gällde också barnen — hvad skulle
de skrifva? Inte fanns det något att berätta
för dem som lefde därute i den gigantiska
världen. Klara skref i både faderns och eget
namn till Minna, men det var ett litet
hjälplöst och intetsägande bref som slutade med
en försagd hälsning till Emil. Och Frans
dröjde och uppsköt ännu längre. Nu om
någonsin törstade han efter uttrycksmedel, hade
han kunnat skrifva till Minna skulle han
bestämdt tillgripit notskrift. Hur det var totade
han till en frimodig epistel, talade om Vogels
bekantskap, om de täta operabesöken samt
om den relativa framgång han haft i sin plats.
Han öfvervägde länge om han skulle våga
framkasta en antydan om att resa öfver till
dem. Bara ett råd? Men det kunde
missförstås och dessutom var han rädd för en ännu
värre sak: att frågan icke skulle besvaras. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
