Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OPUS 23
303
kunde han blifva lyckligare? Modern dog
en gång och då var han en gammal ensam
ungkarl. Borde han icke gifta sig och få ett
litet barn, han också. Han tänkte på Vogels
underliga, hånande skildring af ett sådant lif.
Det hade dock varit en äkta ton bakom de
gäckande orden — kanske han menat allvar?
Och var det icke lifvets mening? Ett barn
och döden. Och för barnet i sin tur — ett
barn och döden. Vaggvisa och dödspsalm.
En af landets största skalder hade en gång
för länge, länge sedan skrifvit en vaggvisa
till en liten kronprins som hette Carl. Den
kunde Klara — och alla andra mödrar —
sjunga för sina små. Han hade ofta gnolat
på en liten melodi åt den. Orden kommo
honom så lätt på tungan, ibland midt på
dagen, uppe på lagret. I tankarna läste han
dem upprepade gånger och hade han en liten
kronprins så skulle han verkligen, som Vogel
förespeglade, spela den på sitt pianino.
Och mycket tyst läste han första strofen:
Lille Carl, sof sött i frid,
ty du får tids nog vaka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
