Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
opus 23
317
ett biåsvart moln, lyktornas prickar upphörde,
det var vinternatt. — Som han gick började
det snöa.
Flingorna som satte sig på högra armen,
hvilken höll käppen, liknade stjärnor. De
föllo först sparsamt, en och annan, så han
kunde tydligt se dem mot det mörka
rocktyget. Några halkade undan, andra smälte,
men nya kommo till och så småningom
bildades som en liten drifva, hvilken höll sig
fast i armledsvecken. Och denna lilla hvita
drifva gaf hans tankar en trist och
egendomlig riktning.
Han började tänka på att nu var han
alldeles ensam, att han gick hem till något som
icke var ett hem och att alla voro döda —
äfven de som ännu lekamligen lefde.
Karl Emil var icke längre ett
vaggvise-barn och systern och svågern hade med åren
funnit hvarandra — Klara var icke mera lilla
Klara och hon var, helt naturligt, mest maka
och mor, icke syster. Modern sof under en
hvit drifva, en del vänner, och andra, voro
också hädangångna och ehuru han ju alls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
