Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deras tid kallas i Sveriges historia frihetstidm, emedan «det
förbannade tinget, suveräneteten,» då efterträddes af en frihet,
som urartade till tygellöshet, som hufvudsakligen bestod i att
nedsätta konungen till eu magtlös docka hvilken påkläddes vid
högtidliga tillfällen, men som leddes af aristokratiska
partihöf-dingar och i allt verkställde deras vilja. Krig fördes utan ära
och med nya förluster (en god del af Finnland förlorades under
Fredrik till Ryssland, «Pommerska kriget» förtjenar knappt att
nämnas); under fredstiden sletos partierna, Hattar och Mössor
kallas de, om magten och ansågo för samvetssak, att. när det
ena af dem kom till väldet, radikalt upphäfva hvad det andra
gjort under tiden för sin öfvervigt; — ena dagen var
riksdagens Secreta Utskott den egentliga regerande magten, och
betraktades ständerna, — ty under denna tid blef genom
1723 års riksdagsordning den först i våra dagar upphäfda
ståndsrepresentationen fullfärdig, — som Rådets principaler, andra
dagen herrskade Rådet enväldigt, — kort sagdt, det hela var
ett chaos; och det hufvudsakligast märkvärdiga under denna tid
är det, att gamla Sverige ännu kunde hålla tillhopa som en
stat. Men för landets uppblomfetring i ekonomiskt hänseende
gjorde dock Hattpartiet mycket. De Svenska fabrikerna
grundlädes genom Alströmer, handel och rörelse uppblomstrade,
vetenskaperna omhuldades, och Svenska Vetenskapsakademien
stiftades. Men alla försök att utvidga konungamakten qväfdes, till
och med i blod, och fastän Adolf Fredrik, dertill förmådd af
sin son, ändtligen när oredan och nöden blefvo som störst
nedlade sin krona (1T68), blef ändock ingenting bättre än det
varit. Ändtligen dog Adolf Fredrik, och med hans son
randades för Sverige en ny dag.
Gustaf 111 (1771—1792) vädjade till nationen och lyckades
genom den oblodiga revolutionen af 1772 att göra slut på
partiernas välde samt utvidga konungamagten. Men med det, som
han vunnit, åtnöjdc han sig icke, utan äflades alltjemt att vinna
större magt samt inskränka ständernas, företrädesvis adelns
inflytelse. Utrustad med lysande egenskaper, lyckades han för en
tid vinna nationens enthusiastiska kärlek, hvilken icke ens hans
obetänkta krig mot Ryssland, som efter den af Gustaf vunna stora
sjösegern i Svensksund måste slutas, emedan bägge
motstån-darne voro utmattade, förmådde vända ifrån honom. Men hans
slöseri, hans vurm att på det fattiga Sverige tillämpa
Versailles-hofvets storartade måttstock och slutligen det våldsamma
ge-aomdrifvandet af hans plan att förskaffa sig enväldet genom
den 8. k. «Förenings- och Säkerhetsakten», hvilken
undertecknades blott af de ofrälse ståndeu, aldrig af adeln, föranledde
dock hans fall En sammansvärjning uppgjordes, och Gustaf
III föll för Ankarströms hand under en maskerad i det af
honom sjelf uppbyggda operahuset i Stockholm. Konungen
öfver-lefde dock det dödande skottet så länge, att han kunde ordna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
