Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lefnadssitt m. m. — Om man undantager landets fä
stora stader, — det har egentligen icke att uppvisa fler än
tvänne sådana, Stockholm med omkring 130,000 oeh Göteborg
med omkring 50,000 invånare, ehnrn Malmö och Norrköping,
Carlskrona och Gefle med 15—20,000, samt Uppsala, Lund och
Jönköping med vid pass 10,000 inbyggare för Sveriges förhållanden
måste gälla som storstäder, — så äro de flesta öfriea
egentligen jordbrukande byar, hvilkas stadsmannarörelse
hnfvndsakli-gen inskränker sig till handel med den omgifvande bygden, och
der man i allmänhet både i byggnads- och lefnadssätt så mycket
möjligt är stämmer öfverens med landsbygdens seder oeh vanor.
1 norra och mellersta Sverige äro dessa städer hufvndsakligast
bebyggda med trähus, hvilka dock ingalunda sakna hvarken ett
behagligt yttre eller trefnad i det inre. Mot vinterkölden
skyddar man sig med dnbbelfönster, mattor och den Svenska
kakelugnen, hvars företräden framför utlandets spislar och kaminer
förtjenade att bli mer allmänt bekanta än de äro; under
sommaren får friska luften fritt spela in i de rymliga rnmmen,
hvilka dessutom gerna äro talrika, ty Svensken älskar i
allmänhet att bo rymligt, och äfven en mindre familj med blott
någorlunda välmåga håller icke gerna till godo med mindre än
tre eller fyra rum. Betta är också en bland anledningarna
dertill, att de Svenska småstäderna, i hvilka husraderna derjemte
litet imellan afbrytas af stora trädgårdstomter, intaga ett
utrymme, tillräckligt för en mångdubbelt större befolkning än
den de verkligen ega.. Afven på landet tycker man om gpdt
utrymme, och icke allenast de stora herreslotten och
landt-godsen, hvilka dock sällan förekomma norr om Balelfven,
utan andra landtegendomar, militärboställen, prestgårdar o. s. v.
förena alltid utrymme med beqvämlighet. Afven den egentliga
bonden bygger sin gård efter samma principer; i de
Norrländska provinserna, i bergslagerna och på andra ställen likna
de förmögna böndernas hus herrgårdar och äro rummen, i
hvilka dagern insläppes genom stora fönsterruter, icke sällan
beklädda med s. k. Franska tapeter och väl möblerade, —
i månget rikt bondhus saknas icke ens fortepianot; — men
äfven i de mindre väl lottade landskaperna vill bonden gerna
hafva mer än ett rum, och aldrig finner man honom bo under
samma tak med sina husdjur och dragare, om icke i Norrland,
der det fina och städade »fäxet« (fähuset) om vintern tillika
utgör spinnstugan för matmodern och husets qvinnor. I dessa
provinser, likasom i Balarne, ske deremot under sommaren
ordentliga utflyttningar från byn, hvars befolkning till största
delen begifver sig med boskapen till »fäbodarna«, ett motstycke
till lifvet i de Norska »saeterstugorna« och den Schweiziska
»alphushållningen«. Af mat och dryck behöfver den Svenska
arbetaren mycket; i de rikare provinserna äro ända till sex
måltider om dagen under olika benämningar det vanliga, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
