Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
KOMEDIER I BERGSLAGEN
vid husknuten, sprang tätt förbi honom in i
stugan. Erik gick då själv in, och nu var det så
pass ljust, att han kunde se kvinnan sitta i
fållbänken. Hon sträckte armarna emot honom
och sade:
"Herr Justus har tussat sina hundar efter
mig. Om du frälsar mig från hundarna, skall
jag giva dig hela Ryglinge dal från Tanningen
till Lerbäcken."
Erik hörde drevet sno kring knuten. Han
besinnade sig ett ögonblick och sade:
"Inte tör väl en strykerska kunna ge mig så
mycket jord, som tyr till en kålrot. Men nog kan
jag akta dig för hundarna."
Han small igen dörren, och i samma stund
gnällde hundarna vid tröskeln, snörvlade och
skrapade i springan.
Då sade kvinnan:
"Nu skall Ryglinge vara ditt och din släkts
till evärdelig tid. Men den av eder, som driver
en strykerska på dörren, han må vakta sig."
Erik ville se, vem som talade så storordigt.
Han lyfte av haken och öppnade takluckan. Men
han såg ingen människa vare sig i fållbänken eller
annorstädes. Och hundskallet hörde han åter på
långt håll. Då förstod han, att skogsfrun roat
sig med honom. Utanför stugan fick han
bekräftat, att varken djur eller människor sprungit
kring knutarna, ty versnäten lågo orörda.
Emellertid hörde han drevet närma sig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
