Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 KOMEDIER I BERGSLAGEN
Herr Jostes ålderdom blev en lång pina,
främst därför att folk skydde honom. Vän eller
fiende, alla tvang han att raffla. Och det påstods,
att tärningarna i den gula sämskskinnspåsen icke
voro som tärningar bör vara. Även härutinnan
har herr Marcurell rentvått sin gynnares minne
och givit följande förklaring: Redan som ung
knekt hade herr Joste av någon italienare eller
fransman lärt sig en särskild konst att snurra
tärningen i kastet, så att önskad sida föl! upp.
Härav begagnade han sig med mycken klokhet,
slog aldrig högre än nöden krävde och
uppmuntrade sin motståndare med åtskilliga låga kast.
Vidare, berättar herr Marcurell, att han
antagligen på grund av någon vidskepelse, så vanlig
bland spelare, aldrig slog allor. Och att således
den, som slog två sexor eller sex fem kunde
vara säker på vinsten eller åtminstone på
oavgjort spel. Efter flera års iakttagelser och
övningar hade prästen nått någon färdighet i herr
Jostes konst. Men följden härav blev, att de båda
herrarna mera sällan rafflade samman utan hellre
sökte andra motståndare var och en på sitt håll.
Vad herr Joste beträffar, så blev det honom
för varje år allt svårare att finna villig motspelare.
Åkte han till granngårdarna, var ingen hemma.
Bjöd han gäster, funno de förhinder. Slutligen
måste han taga käpp och sämskskinnspåse och
vandra allén utför till stora landsvägen. Han
satte sig på milstenen, som står under en lönn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
