Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN ERSE, FRU BEATA OCH BRUKSFÖRVALTAREN 75
de som ett koppel hundar med sig, och det
troddes, att de drogo vargarna till gården. De
klagade för prästen Wisnelius, som förde deras
klagan till bruksförvaltaren. Men han skrattade
och menade, att fru Beata på Klockeberga och
Ryglingegummorna voro de enda, som hade
någon säkerhet. För så beniga stekar betackade
sig Gråben, hälst han vädrade bruksförvaltarens
måge i socknen. Emellertid förbarmade han sig
över gummorna. De orkeslösa hyste han på
Björkenäs, de yngre och kraftigare förde han
upp i Hobyforss-skogarna och satte dem att vakta
milorna. Så fingo de sin bärgning, om ock arbetet
var tungt och förstörde de flesta.
Han likade väl ett skämt och gjorde nu detta.
När fred slutits, for han till Stockholm och
samlade en hop löst manfolk, som han fäste till arbete
vid Hobyhammars gruvfält. Han förespeglade
dem allehanda förmåner och sade bland annat, att
trakten vore särdeles rik på vackert och duktigt
kvinnfolk, varför var och en kunde få sin.
Karlarna hade umburit mycket i kriget och gingo nu
sjungande upp genom skogarna, troende att
paradiset stod dem öppet. Men där blev få
bröllop och mycken hårdragning uppe vid Hoby.
Kolgummor och gruvkarlar levde som hund och
katt till allmän jämmer. Kom så vintern.
Bruksförvaltaren sände foror med brödsäd och andra
förnödenheter till Hoby. Han räknade dock fel,
så att maten icke förslog. Då sände han bränn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
