Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN ERSE, FRU BEATA OCH BRUKSFÖRVALTAREN 93
en fårfålla av ris med tak och väggar. De stego
in. Bruksherrn lade sig på marken.
"Nog är du ett fä, Jan, som följer mig. Tänk
en sådan lymmel!"
Han låg med näsan i vädret, med armarna
korslagda under huvudet. Hans måge var som
ett mörkt berg. Han låg och lallade för sig själv,
sjöng några visstumpar och berättade
dessemellan om sina gärningar. Så smackade han
med tungan och sade:
"Den som nu hade ett stop! Si på
dödsstunden tänkte jag aldrig, men väl på stället. Jag
gitte veta, var jag skulle dö. På Klockeberga i
herr Jostes sparlakanssäng. Det är en förnämlig,
stensatt gård. Men käringen var mig för seg.
Pilten tog hon också ifrån mig. Det struntar jag
i. Jag sov i slädan, men så klack det till i hjärtat
och jag visste, var jag var. Här låg jag för sina
tjugu år sedan, en sommarnatt. Då drömde jag
om Marie-Ulrique. Det gick en knarr på ängen.
Si nu ligger hon i säng på det likaste gods i
Sörmland, och jag ligger i en fårkette. Det vare
henne unnat. Och mig med."
Han berättade ännu mera om den sommaren,
men oredigt så att Jan icke förstod. Plötsligt
hörde han upp, reste på huvudet och lyssnade.
"Där ha vi monsieur Gråben. Kan tänka!
Mig skall han äta död, men dig skall han äta
levande. Väl bekomme. Det unnar jag dig, Jan,
för jag har aldrig tyckt om dig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
