Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖRGEN SIEDELS BRÖLLOPSFÄRD 1 1 1
Rosenhane begärde efter något krusande en de)
vapen och hästar. Battwyhl ville tillsvidare
ingenting begära, då han ännu icke vunnit full klarhet
angående förolämpningen. Bourmaister sade:
"Det kan tyckas, att min önskan brister i
modestie. Men varför skulle jag värdera din
vänskap lågt, min kära Siedel? Aldrig såg jag ett
täckare, skönare ställe än detta Hilleborn. En
yppig trädgård à la Hollande speglar sig i en den
klaraste sjö, vars stränder omväxlande bjuda
leende idyll och en naturlig vildhet. Här är jag
också helt nära min hjärtans bror. Jag begär
Hilleborn."
Nu myste vännerna i njugg och undrade, hur
Jörgen skulle draga sig ur klämman. Ty om
också Hilleborn var ett litet gods, bleve det dock en
stor vängåva. Men Jörgen flög ur sängen,
öppnade secretairen och skrev på stående fot ett
gåvobrev, som han bekräftade med namn och
sigill. Därpå omfamnade och kysste han
Bourmaister, sägande:
"Du visste att skatta min vänskap. Inte vill
jag stå dig efter, utan tar jag ringen av ditt
finger."
Och han vred av honom ringen. Men
vännerna vältrade sig i en röra, kiknande av skratt.
Ty Bourmaisters smaragd var vida beryktad och
kanske den dyrbaraste ädelsten som funnits i
riket näst Königsmarks. Säkert vägde den upp
Hilleborn i banco. Bourmaister höll dock god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
