Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARON I RYGLINGE OCH DESS SÖNER 133
Mor visste sig ingen råd, icke heller Aron,
som nu var illa till mods, därför att han lagt
dem utan tillsyn på löftet. Olof kom dem till
hjälp. Han klädde skyndsamligen av sig och
kröp ned i bädden. Där började han kvida och
ropade:
"Jan! Jan! Tag mig om livet, eljest släpar
hon bort med mig."
Då släppte Jan den döde, som hastigt
bortskaffades. Men Olof kramade han så hårt, att
han kippade efter andan. Flera timmar måtte
han ligga stilla i den omfamningen.
Olof var gladare till lynnet, än vad
Ryg-lingarna brukade vara. Han sjöng mycket och
skar säljpipor med tre toner alldeles som herr
Marcurell. Han lärde flickorna en kvällslåt åt
korna, den brukas än i dag på Ryglinge:
"Stjärnevita, bjällerko
kom till bo, till bo
vakt för varg må tro
vakt för lo.
Stjärnevita, bjällerko
kom till bo."
Aron hade sitt nöje av att höra gossen sjunga.
Han var också förståndig och kvick i talet. På
den tiden kom det många herremän till Ryglinge
bergsassessorn greve Brenner, kommerserådet
Bourmaister och andra, som hade del i
gruvdriften eller som eljest ville höra en klok mans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
