Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
KOMEDIER I BERGSLAGEN
en riktig stolle. Vart barn i Lillhammars socken
vet att Olof är sjuk, därför att han inte får
komma samman med min dotter Klara. Men
häradsdomaren talar varken med hustru eller
son och får därför ingenting veta."
Aron var visserligen en mycket fåordig man,
och satte ära i att icke tala mer än nödigt. Likväl
förtröt det honom, att klockaren skulle veta mer
om sonen än vad han själv visste. Icke heller
var klockardottern något särdeles gott gifte.
Häradsdomaren satte öket i gång, men när han
åkt ett stycke, rann sinnet på honom. Han vände
sig om i kärran och ropade:
"Förr ska fånen sova på Ryglinge än
klockarns dotter. Det svor Aron Erse på."
Sedermera skyllde han på eden och ville icke
giva sitt samtycke. Mest tör det ha grämt honom,
att sonen gått med hemligheter, fast han såg far
offra både tid och pengar för hans skull.
Några veckor senare kom en strykerska om
aftonen till gården och begärde härbärge. Aron
var ensam i stugan, han dolde sig bakom ugnen,
ty varken att han vågade köra bort strykerskan,
ej heller ville han giva henne natthärbärge. Och
så blev han stående bak ugnen och strykerskan
blev stående på tröskeln ända till dess att mor
och Olof kommo från ladugården. Då hörde
Aron, hur Olof sade:
"Giv henne en bädd på löftet. Det vet nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
