Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 KOMEDIER I BERGSLAGEN
handlöst till golvet för att visa, hur hårt han
blivit slagen. Men i stället för att skynda till
undsättning, brusto marknadsgästerna i ett
hejdlöst skratt. Det kunde Jörgen icke förstå. Han
satte sig upp och stirrade med runda ögon på
en liten ilsken gumma, som stod och åbäkade
sig framör honom, överösande honom med det
grövsta ovett. Att änkeprostinnan Wisnelius vid
fem och sjuttio år slagit en ung karl i backen
lände henne till mycken heder. Men Jörgen drog
sig fortast därifrån.
Prostinnan hade för längesedan njutit sitt
nådeår. Kyrkherrn i Lillhammar hette nu Roth
och var son till Ahlrothen. Han var en mäkta
beskedlig man, och då gumman icke ville lämna
prostgården och då Rothen näppeligen ville
konservera henne, byggde han sig ett litet hus i
skogen. Där bodde han sju år. Domkapitlet
sände ett vänligt bud till gumman, att hon måtte
maka sig dädan. Men fick budet detta svar:
"Hälsa hans högvördighet och kapitlet, att
herren nog har värdige tjänare bland Sveriges
prästerskap. Men prästfruarna är det strunt
med, varför jag bliver i mitt gäll så länge
kropp-skrället hänger vid själen."
Hon utövade alltfort sin läkekonst och skall
på gamla dagar ha prövat nya medel. Härvid
gick det både henne och sjuklingarna mycket illa.
För mor Klara i Ryglinge ställde hon det så,
att hon varken kunde gå som folk eller se att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
