Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARON I RYGLINGE OCH DESS SÖNER 149
väg. Slutligen stötte han dock skuldran så hårt,
att han tumlade tillbaka. Han hade i mörkret
sprungit mot kapellets vägg. Han högg yxan i
väggen, öppnade dörren och steg in. Vindspelet
hade stannat, men han gick helt sakta över
kapellgolvet, rädd att kettingen skulle börja rycka
därbak i nacken. Rocken krängde han av sig,
rullade ihop och lade som huvudgärd vid
Gudmors fötter. Han hade icke sovit på tre dygn,
nu somnade han.
Mitt i natten väcktes han av skott. Det måste
vara tattaren tänkte han, som är ute efter björnen.
Tjuvstrykern går där och tigger efter en
minnesbeta. Men jag rör mig icke. Nej jag går icke
härifrån. Nu har jag lugn. Jag vill ingen
människa ont. Mitt är förbi.
Om morgonen väcktes han åter, nu av ett
krafsande ljud. Han satte sig upp och lyddes
men hörde ingenting vidare. Matsäcken stod vid
dörren, den var nästan orörd. Han började äta
glupskt. Han var tanklös, kände blott ett stort
välbehag.
Åter hörde han krafsandet och hur något
ludet gneds upp och ned mot ytterväggen. Han
gick till dörren och gläntade. Han såg bakdelen
av en luden best, som stod och kliade sig mot
stockarna. Det måste var björnen.
Han stängde dörren för att få tid till
eftertanke. Yxan hade han slagit i ytterväggen och
kunde svårligen nå den utan att skönjas av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
