Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
KOMEDIER I BERGSLAGEN
ni här," sade han till gossarna. Och tung och
ovig började han stiga uppför Lerberget.
"Far slinter," sade Arvid. "Jörgen ska
få se!"
De glömde morkullesträcket och smögo sig
på tå in under alarna.
"Ropa inte!" viskade Jörgen. "Vänder han
sig om, så är det slut. Kom, kom —"
Men Arvid blev rädd och ropade. Tjocke
Jörgen stannar ett ögonblick och vänder på
huvudet, tar i detsamma ett steg, glider och
faller. Han lyfter bössan över huvudet, kommer
på magen, men så rund och lyckligt avvägd är
hans kropp, att han snart sitter på baken och
åker rättfram och i svindlande fart utför berget.
Och när han åkt några alnar, finner han sig
riktigt till rätta, hojtar, skrattar och skjuter
glädjeskott i luften.
Då brister Jörgen i skratt.
Han hoppar kring Tjocke Jörgen och kan
knappt hjälpa honom upp för skratts skull.
När far kommit på benen, undersöka de alla
tre läderställningen, som uppbär fars stora måge.
Allt är på sin plats.
"Det här var en god början," säger far. "Nu
ge vi morkullorna håken. Kom, gossar, skall
jag visa er den största räven i Lillhammars
socken."
"Ska vi skjuta den?" frågar Arvid. "Vi ha
ju bara hagel."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
