Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
KOMEDIER I BERGSLAGEN
"Redlige bergsman," ropar Siedel. Han
håller sig i dörrposten. Den ljusa, skrälliga,
skrattlystna stämman har blivit dov och sorgsen.
"Redlige bergsman, det gjorde du väl."
"Gör efter!" säger Jan Erse. Han talar ännu
kort och utan att sluddra. "Gör efter, så får du
schakta i min gruva. Gör efter."
Jörgen Siedel ser sig om åt alla håll, han
söker en käpp, ett stöd. Slutligen tar han fast
sikte på stenen, löser sig från väggen och går
rakt fram. Vid stenen vacklar han redlöst,
knycker till i knäna och sätter sig. Jan Erse
skrattar bistert.
"Bergsman," säger Siedel. "Där står din
piga. Låt henne hämta stånkan och låt oss
dricka."
Jan Erse sätter sig på stenens kant. De ställa
stånkan mellan sig och dricka turvis. Siedel talar
utan avbrott, han talar mitt i klunken, sväljer
mellan stavelserna.
"Du bryter för lite," säger han. "Du bryter
för lite, gruvan är sönad. Du bryter från taket,
din stackare, snart har du inte mer. Du skall
schakta fint och nätt. Bygga under, så det blir
som hälleberget. Då har du det. Då tar du i
evighet. Mycket, mycket. Så göra vi Siedlar."
"Är jag så fattig?" säger Jan Erse, och nu
är målet suddigt. "Tro om jag är så fattig, att
jag behöver länsa hela berget —"
Siedel lutar sig över honom, för stånkan till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
