Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
KOMEDIER I BERGSLAGEN
skam och elände. Det känner man nog här i
socknen."
Jörgen biter ihop tänderna. Men vad angår det
honom? Hans tid är icke kommen. Han skall
bli något nytt, verka något nytt. Han skall icke
vara den sista ärtan i skidan. Något nytt.
"Och vad angår det dig, lilla piga? Om
gården går kaputt? Du flyttar väl till en annan
gård?"
"Nej," säger flickan.
Han tänker över detta. Hustrun är sjuk, och
flickan skall väl gifta sig med Jan efter
änklingeåret. Eller förr. Han tänker fram och tillbaka,
överlägger, dryftar.
Plötsligt far det för honom:
Är det nu jag, som tänker detta? Eller är
det far? Eller en annan Jörgen Siedel?
Tanken kommer och far.
Han gör sitt förslag. Han vill sova den natten
i hennes kammare. I gengäld lovar han, att
gården icke skall skövlas, att gruvan icke skall
skövlas, att skogen skall sparas.
Hon frågar:
"Vad har du för makt att lova det?"
Han skruvar på sig.
"Du hör ju, att jag lovar."
Och slutligen måste han säga, ovilligt men
med ett skratt:
"Jag är ju också Jörgen Siedel."
"Då ljuset släcks i storstugan," säger hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
