Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
KOMEDIER I BERGSLAGEN
Samma höst reste han hem. Egentligen var
det honom emot. Varför skulle han gå där mellan
sjöarna, vindfällena, de stubbiga bergsknallarna,
varphögar, förfallna gångar och vindspel? Där
alla människor hatade honom — icke honom
visserligen men Jörgen Siedel. Något hade han
väl lärt sig och kunde kanske lägga driften vid
Tanningen på rätt bog. Det hade han också lovat
flickan den natten i Ryglinge, då far bestal
bonden. Lovat flickan, som själv icke hållit sitt
löfte!
Nej, det är icke löften, som binda, icke heller
avsikter. Utan man handlar efter vad man är.
Och frågan i ärtsängen får han aldrig besvarad.
"Vem är jag, mor?" — Intet svar.
Jo, naturligtvis alltid ett svar:
"Jörgen Siedel."
Han reste hem, därför att det började bli
kusligt därute. Därför att han började tappa bort
sig. Nu, när han icke längre kunde gå till
Liebchen •— vart skulle han gå? Han gick gata
upp och gata ned och visste icke vart. Hemma
fanns Klockeberga, där allt var ordnat och
bestämt. Trappan på Klockeberga t. ex. — han
visste, att om han först tog tre steg och sedan
två i varje språng så blev det jämnt. Och allting
annat var likaså bestämt och ordnat.
Emellertid kom han aldrig till Klockeberga. I
staden mötte bror Arvid med giggen. Vid väg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
