Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
KOMEDIER I BERGSLAGEN
Jan Erse skriker till. Eller hörs det bara så.
Han har kastat sig upp på vägen och står nu
med stören lyftad. Jörgen springer upp. Han
har likväl svårt att stå, benen skälva. Men han
är icke rädd. Han fattar icke ens, vad det är
han vill, bergsmannen. Om han viil dräpa. Nej,
han skälver, därför att han för första och enda
gången helt känner, vem han är. Han säger —
och rösten är alltjämt Jörgen Siedels:
"Grubbla icke, redlige granne. Gör som jag.
Jag, Jörgen Siedel — grubblar — aldrig —"
Bergsmannen ropar något efter honom,
säger några tunga, tunga ord. Det är verkligen
någonting tungt. Men det har ingen betydelse.
Han rider. Han rider inte fort alls, men han
blir blöt. Blöt? Jo, nu minns han vad ordet
betyder. Blötmalm — alldeles riktigt! En så vanlig
sak hade han glömt. Han hade dock alltid trott
att det skulle klarna. Förtvivlad hade han varit,
det kunde han erkänna, men nu klarnade det.
Han steg in i matsalen och granskade
dukningen. Han stälide Arvids kuvert, där hans eget
brukade stå. Därpå gick han ut i trädgården.
Uppför stora gången kom Monica, arm i arm
med en ung man. Jörgen vinkade åt dem. Det
var hans mening, att de skulle gå vidare, men
de kommo fram till honom. Han log mot dem:
"Nej gå," sade han. "Jag står här och ser
på. Gå — hur heter det? — promenera, spat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
