Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
KOMEDIER I BERGSLAGEN
"Jörgen Siedel är som åsnan, han sparkar
kraftigt, men vet icke, var det träffar."
"Vern? Vilken? Vassa?" skrek far.
Och det blev ett stort skratt nere i gruvan.
Jörgen Siedel gick först in i gången. Han
vände sig om. Närmast har han fars ansikte.
Men längre bort, där gången öppnar sig ljust,
står Monica. Hon håller en ung man i handen.
Jörgen anstränger sig några ögonblick, anstränger
sin hjärna och säger slutligen för sig själv:
"Det är ju Arvid."
Han avslutar förevisningen.
Dagen därpå spänner han för giggen, packar
en liten kappsäck och åker till Tanningen. Han
tar in hos gruvmästaren. Monica ger han
naturligtvis en förklaring, vad det nu är. Jo, han
säger, att arbetet kräver hela hans tid. För några
dagar.
Han har också ett stort och viktigt bestyr.
Han skall skriva ett brev, och det är underbart,
hur alla detaljer svälla ut. En gång åker han
till staden efter bläck. En annan gång efter
papper, en tredje gång för att byta papperet mot
ett annat. Mesta tiden tar dock pennorna, som
han skär med största omsorg.
Vad däremot brevets innehåll och form
beträffar, så har han ju båda klara från fordom.
Ibland smyger han sig ned till Björkenäs,
lägger sig under stenmuren och betraktar dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
