Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men omsider blef det litet dager, så att vi kunde
bruka våra ögon; och då brukade vi dem och betraktade
hvarandra och gjorde hvarandra rättvisa
och gäspade. Sällskapet var brokigt — såsom händelsen
i allmänhet lärer vara med ångbåtssällskaper
— och liknade en klutmatta, der slumpen, medelst
sömmerskans hand, sammanfogat röda, gröna,
gula, blå etc. klädeslappar till ett så kalladt helt. De
flesta af herrarna voro riksdagsmän, och bland dessa
befann sig äfven min gamle vän och gynnare
biskop Hedrén.
Jag har gjort den mannen orätt; ty jag påstod
för några år sedan, att han vore en ”ofjädrad tvåbening”[1]
af det vanliga, medelmåttiga slaget, samt att
hans upphöjelse till en så vigtig plats inom stat
och kyrka, som biskopsstolen är, blott kunde förklaras
genom det antagandet, att han hade, likasom
en luftballong, stigit för sin tomhets skull.
Men nu inser jag mitt misstag, sedan jag fått veta,
att herr biskopen vid sistlidne riksdag sökt och
funnit motiverna för spöstraffets bibehållande — i
Christi evangelium. Den, som der kan söka och
der finna dem, måste vara en utomordentlig man.
Bland passagerare, som ej hörde till riksdagen,
torde Onkel Adam, de svenska tendensromanernas
alpha och omega, kunna anses för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
