Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Belgien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. fick en kula i underlivet. Motorn stannade,
och maskinen sjönk rakt ner över de fientliga
trupperna, som gåvo ursinnig eld på oss. På
800 meter gjorde maskinen en volt, jag vände
mig om och såg J. ligga där död med ett skott
mitt igenom pannan. Nu grep jag styret och jag
lyckades sålunda åter få den präktiga
dubbel-däckaren i glidflykt. Skogen bortom fransmännen
var mitt mål. Minuterna, varunder jag gled fram
på 200 meters höjd över fienden, blevo evigheter.
Ett hagel av kulor susade alltjämt kring mina
öron. Plötsligt kände jag en häftig stöt mot
pannan, blodet rann över bägge ögonen. Men viljan
segrade. Jag behöll medvetandet och tänkte
endast på att föra maskinen i säkerhet undan
fienden. Då kastade en vindstöt om maskinen,
och som min döde kamrat låg på sidostyret, hade
jag ingen annan utväg än att landa mitt ibland
fienderna. Därvid kantrade maskinen och rände
emot en avplankning. Jag flög ut i en hög båge.
Från alla håll rusade rödbyxorna emot mig,
alltjämt skjutande. Jag drog pistolen och sträckte
tre till marken, sedan kände jag en bajonett mot
bröstet. Så kom en högre officer och ropade:
»Låt honom leva, han är en tapper soldat!» Jag
fördes till den 17 franska kårens kommenderande
general, som förhörde mig. Naturligtvis utan
resultat. Sedan sade han mig, att jag skulle
skickas som fånge till Paris, där det redan fanns
fyra flygareofficerare. Men som jag var mycket
matt i följd av den starka blodförlusten, fick jag
tills vidare stanna på ort och ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
