Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska brev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En av våra vänsterbrigader har mött en tysk
brigad, som den klådde upp, förföljde och
tillintetgjorde, våra förposter, våra
rekognosceringspatruller träffa då och då på ulaner,
Oldenburg-dragoner, »dödens kyrassiärer». På kortare tid än
jag behöver för att nedskriva det bli de angripna,
krossade eller tagna till fånga. Vi trodde, att vi
hade att göra med sega, starka, kraftiga karlar,
men i stället se vi bara framför oss några stackars
små pojkar, som förskrämda ta till flykten, så
snart de få se oss, alldeles fallna från skyarna
över att se sig i strid med vårt folk. Man har ljugit
dem fulla: att fransmännen inte skulle skjuta på
dem, att vi voro sådana pultroner, att vi skulle
schappa, bara de visade sig, men att vi skulle
döda dem, om de vore sårade. Ja, i går, då jag
närmade mig en pojke, som tycktes vara aderton
år och hade fått två kulor i bröstet och var
genomborrad av en lans, uppbjöd han hela sin
kraft, all den smula liv han ännu hade kvar, för
att försöka resa sig och ta till flykten, i den
övertygelsen, att jag kom för att skjuta ihjäl honom
med min revolver. Jag förhörde en ung fånge,
en Oldenburgdragon; då jag ropade giv akt!
darrade han som ett asplöv. Han var övertygad om,
att vi ämnade hugga huvudet av honom! Den
stackars karlen hade ej ätit något på ett dygn, och
då jag räckte honom en bit bröd, trodde han, att
jag drev med honom. Våra soldater däremot äro
morska och livade, och fastän de nu voro frusna
och trötta och inte hade sovit mer än tre timmar
och knappast ätit, tänkte de inte på annat än att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
