Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska brev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till, beslöt jag mig för att fortsätta vägen till fots
och tillbringa den återstående delen av natten i
första by jag kom till. Där kom jag lätt över
en bra halmbädd, och vid åttatiden på morgonen
bröt jag upp igen för att hinna upp mitt
regemente. Bara några ögonblick efter mitt uppbrott
upphanns jag av en cyklist i full fart, som
underrättade mig, att en ulanpatrull befann sig några
hundra meter bakom mig. Vägen, som jag gick,
erbjöd ej många möjligheter till räddning, ty den
kantades på ena sidan av lodräta klippor och på
den andra av en ganska bred å. Medan jag
funderade på detta, var patrullen över mig. Jag
tvekar att ta min karbin och skjuta på det dussin
ulaner, som kom ridande; motstånd skulle ha varit
förgäves.
Kort och gott, anföraren, en underofficer, tror
jag, gav mig en vink att sträcka upp armarna.
Jag blir genast förhörd, visiterad och’ anförtrodd
åt två ryttare, som skulle föra mig i säkerhet,
medan de andra redo vidare. Från den stunden
grubblade jag på någon utväg att komma ifrån
mina vaktare. Efter en timme erbjöd sig ett
tillfälle. Vägen, som vi följde, var nu kantad på
ena sidan av en ungefär meterhög mur, som gick
utmed ett djupt dike, och på den andra var det
skog. Jag tog ett språng åt sidan under huvudet
på den ene ryttarens häst, klev över muren,
hoppade över diket, och så var jag stadd på flykt.
Mina båda överraskade ulaner sprängde fram i
galopp för att söka ett ställe, där de kunde sitta
av och anställa jakt på mig, och det var gjort på
7. — Från fronterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
