Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelska brev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känsla av några nerver. Livet fortgick som
vanligt i de leende och täcka byar vi passerade.
Det var söndag; hyggliga människor kommo ut
från kyrkan, och lekande barn plockade
blommor ute på fälten. Just där landskapet bredde ut
sig till en intagande utsikt över en dal med låga
kullar vid horisonten, började vi för första gången
känna en fläkt av krigets närhet.
Vi hade frukosterat i ett trevligt lantvärdshus
utan att ha fått andra påminnelser än
vaktposternas anrop vid utkanten av byarna eller vid
väg-övergångar. Men då vi väl passerat denna punkt,
stötte vi direkt ihop med kriget i form av en
ar-tilleriträng, som rörde sig framåt en trädplanterad
väg, där solen sände ner rörliga ljusfläckar mellan
löven. Sedan kommo ambulansvagnar och, litet
längre bort, en lång rad av motorvagnar, som
förde trupper till arriärgardet. Alpjägare, en
avdelning, som kanske var stadd på återtåg. Om det
fanns något nedslående i deras belägenhet,
märktes det åtminstone icke på deras hållning. Glada
eller käcka ansikten under kårens mörkblåa
yllemössor blickade ut på oss genom de öppna
fönstren, vid vilka parisaren och hans hustru förr
i världen hade suttit. Nu hade den fredliga
omni-busen förvandlats till ett krigsverktyg.
En officer hoppade ur sin motorvagn: »Oii
allez-vous?» Då vi sagt honom det, invände han:
»Jaså, ni vet då inte, att Y. är utrymt?» — »Vet...
vi veta ju ingenting, mon capitaine.» Efter ett
ögonblicks funderande började vi anställa en
tämligen planlös forskning efter våra egna trupper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
